Då var vi äntligen framme! Ca 10 timmar lång bilfärd. Och jag lovar er, det är inget jag rekommenderar. Fast när man väl är här, då njuter man.
Dock så började jag med en dusch. I duschen hade jag sällskap.. av en spindel. Han satt i taket och glodde. Jag orkade inte döda honom, så han får väl roa sig där inne. Spindlar är något det brukar finnas gott om i detta hus.
Jag lär sova med lampan tänd, mörkrädd som jag är. Det är ett gammalt knarrigt hus vid havet, så om jag ska få någon ro så vill jag ha ljus i rummet. Tyvärr är ju min älskling inte här och gör mig sällskap eftersom han måste arbeta.. Buhu.

Återkommer troligtvis imorgon med lite bilder jag tog på vägen hit.
puss