Jag älskar mina vänner. Jag gör verkligen det. Jag har få vänner, men de människorna vet jag verkligen vart jag har. Inget snack om saken.
Jag behöver inte ringa varje dag, träffas hela tiden och tjata ihjäl varandra. För jag vet att om det går 4 månader till och med innan man ses, då är det lugnt. För vi älskar varandra lika mycket för det.

Jag fikade med Matilda idag. Bara satt ute i kylan och pratade. Pratade egentligen om allt och ingenting. Och så gav hon mig tur med shoppingen, som vanligt.
Senare ringde Tanja. Hon ringer verkligen alltid när hon sagt att hon ska ringa. Det är väldigt beundransvärt tycker jag, för jag är själv rätt glömsk eller kanske inte har lust ibland. Men trots att hon jobbat hela dagen och pendlat, ja då ringer hon. Hon och jag har alltid, speciellt i svårare tider, förstått varandra. Hon är även den människan jag har känt längst och fortfarande har kontakt med. Det verkligen klickade direkt första gången vi sågs och insåg att musiksmaken var densamma och klädstilen likaså. Vi fann varandra helt enkelt.

Sen finns det flera såklart, men det är dom som jag pratat med idag. Och jag ska skatta mig lycklig.